Ikväll var jag på ett föredrag av Bo Hagström, ni vet han med Solens mat på SVT. Egentligen var det väl en reklamgrej för hans böcker: han berättade anekdoter från inspelningarna, drog några matskämt och så nämnde han i förbifarten att böckerna fanns till salu efteråt.
Jag har faktiskt inte sett något avsnitt av Solens mat, det är ett av de få matprogram jag helt missat eller valt att inte se på. Vad jag dock har förstått samt vad han också talade sig varm för ikväll är vikten av att tänka närodlat (och ekologiskt) samt slow food. Ett exempel var att passa på att njuta av de härliga svenska äpplena nu under hösten. Han beskrev också hur en klassisk minestrone görs enligt slow food-principen där skinkben och parmesanskalkar får koka länge och buljongtärningar som snabb genväg är bannlysta.
Varför tar jag upp just de två exemplen? Jo, arrangören (som alltså inte var Bo Hagström utan ett externt företag) bjöd på frukt innan föredraget: Granny Smith. Inte direkt svenska närodlade äpplen, eller hur? Efteråt fick alla besökare varsin present: en plastburk italiensk salladskrydda. Salladskryddan bestod av (och nu citerar jag innehållsförteckningen) "salt, socker, örter..., glutamat..." Inte nog med glutamat alltså utan burken innehåller alltså ospecificerade "örter". Jag undrar hur många italienska slow food-älskare som skulle gå med på en sådan kryddning...
Jag använder i alla fall mycket hellre Vår egen kryddblandning från Klinta Frukt & Grönt. På den burken står t.o.m. skördedatum. Dessutom hittade jag egenodlade ekologiska kiwis i Klintas lilla gårdsbutik!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar