Otacksamhet är världens lön...

Här anstränger jag mig på söndagskvällen och gör stora fina köttbullar av ett kilo oxfärs och lite örter från balkongen. Blir en stor bytta som hamnar väl synliga i kylen för användning i veckans middagar. Så kommer tisdagskvällen och mannen som ska iväg på äventyr är ute i köket och fixar sin middag (för jag skulle äta senare, så stygg är jag inte att jag inte fixar till oss båda när jag lagar mat!). Och jag ropar till honom från vardagsrummet "Vad gör du för mat?" "Köttbullar och makaroner" blir svaret. Ser framför mig hur han försiktigt värmer de stora fina bullarna i stekpannan, hör fräset. Och så kommer mannen in med sin tallrik. Visst, makaronerna finns där men istället för mina mumsiga nötbiffar ligger där istället mamma Scans färdiga variant direkt från frysen. Med grillkrydda på. Suck. Nu blir det strömmingslåda resten av veckan... och han ska äta om jag så tvingar i honom den. Valmöjligheter vad gäller mat? Nej, nej, inte nu längre... Hämnden är ljuv.